Elin och Yngve

Elin (1884-1980) och Yngve (1881-1977) Larsson träffades runt sekelskiftet 1900. Yngve var skolkamrat med Elins bror, Tor Bonnier i Norra real och det var genom honom de möttes. De gifte sig i januari 1904 och levde tillsammans till Yngves död 73 år senare.

Yngve och Elin fick sex barn; Verna Lindberg, Matts Bergom Larsson, Ester Berggren, Richard Larsson, Yngve Larsson och Mårten Larsson.

Elin var utbildad lärarinna och dotter till bokförläggaren Karl Otto och Lisen Bonnier.

Framför allt på äldre dagar ägnade hon mycket av sin tid åt textilkonst. Högst upp på Mullbergets vind stod hennes vävstol där hon skapade många vackra bildvävnader som nu sprider glädje runt om i släkten.

Yngve var filosofie doktor, politiker, borgarråd och riksdagsledamot för Folkpartiet.

Yngve var gatu- och stadsbyggnadsborgarråd i Stockholms stad 1924-1946, och politiskt ledande bakom flera av stadens historiskt största infrastrukturprojekt, däribland Slussen, Stockholms tunnelbana och Norrmalmsregleringen, samt även Västerbron och Tranebergsbron.

Efter att ha avgått som borgarråd, valdes han till riksdagsledamot och senare till ordförande för Stockholms stadskollegium. Han lämnade stadshuset 1954, men behöll centrala poster inom Stockholms stad fram till 1970, då 89 år fyllda.

Yngve Larsson kom att kallas sitt århundrades främste svenska stadsbyggare och århundradets gigant inom stockholmspolitiken. 1966 erhöll han Samfundet S:t Eriks plakett för berömliga insatser för Stockholm. Läs mer om Yngve på Wikipedia.